Så här gick det till!

Det hela började 1859 då den nyblivna änkan Amalia Eriksson fick magistratens tillstånd att försörja sig och sin dotter med tillverkning av "finare bakverk och den s k polkagrisen".

Namnet sägs komma av polkadansen som var mycket populär på 1840-talet. Grisarna var från början »pluttar«, dvs pepparmintskarameller, men efter en tid lanserade Amailia polkagrisstången som kom att bli Grännas främsta kännetecken – och en av Sveriges populäraste souvenirer.

Tant Amalia var länge ensam om tillverkningen, men för att mätta den stigande efterfrågan dök det med tiden upp fler polkagrisbagare i staden.

Idag finns det ett dussin bagerier i Gränna där du kan se hur tillverkningen går till. Här kokas, dras, knådas och vrids. Till den klassiska rödvita polkagrisen blandas socker, vatten och ättika som sedan hettas upp. Smeten hälls sedan upp på bakbordet. En liten del tas åt sidan och färgas röd. Resten smaksätts med pepparmyntsolja och sedan börjar knådandet och dragandet.

 Idag tar många hjälp av en maskin med dragandet, för att få smeten luftig och fin. När bearbetningen är klar formas polkagrisdegen till en limpa där den röda smeten läggs ut i en rand ovanpå. Sedan är det bara att dra och vrida tills polkagrisarna har rätt snurr och storlek.

Inget är så gott som en nybakad polkagris!
Idag finns det stänger i många färger och smaker, men kom ihåg att en äkta Gränna Polkagris är alltid röd-vitrandig!

Vill du hälsa på Tant Amalia så finns hon i Södra Parken, där hon står staty.